Som ni säkert märkt pågår en diskussion om jakttiderna i Sverige. Synpunkterna är talrika på såväl processen som slutresultat av Naturvårdsverkets hantering.
Jakttiderna under de kommande sex åren, med start nästkommande år, är en synnerligen viktig fråga för förbundet och hela jägarkåren.
De förslag som hittills lagts fram är på intet sätt tillräckligt bra för att förbundet ska ge sitt gillande.

I grunden handlar det om att vi företräder ett hållbart brukande av naturen. En grundprincip i viltförvaltningen är att vi skördar av överskottet och skyddar kapitalet på kontot.
I enkelhet betyder det att jägarkåren förvaltar viltstammarna, så att vi även kommande år kan jaga. Förvisso kan det finnas skäl att både gasa och bromsa i systemet, beroende på viltstammarnas utveckling och samhällets krav. Men grundprincipen ligger fast. Vi brukar naturen utan att förbruka.
Detta är till synes ganska självklart för en jägare. Dock saknas det inte personer och aktörer som har avvikande uppfattningar. Exempelvis finns det de som vill utrota vissa viltarter på grund av lokala problem.

Andra vill begränsa jakten på en mängd vilt, främst fågelarter, för att populationerna minskat.
Att det jaktliga uttaget i sammanhanget inte alls påverkar ignoreras i debatten. Likaså att fåglarnas flyttmönster kan beröra halva kontinenten. Det hållbara brukandet ifrågasätts med andra ord utifrån olika perspektiv.
I den här debatten behöver Svenska Jägareförbundet stå stabilt och fast. Den svenska modellen för viltförvaltningen är ett hållbart och etiskt brukande av viltet.
Förvaltningen ska styras av de lokala förutsättningarna och inte centralstyras. Viltet är en förnybar resurs för jägarna, deras familjer och samhället i stort.
En aktiv förvaltning kräver dessutom att lagar och regler är anpassade efter dagens behov och att viltet kan tas om hand på ett rimligt sätt. Oavsett om det handlar om säl, vildsvin, gäss eller någon annan art. I dag är regelverken kring en del viltarter och försäljning av kött och skinn en betydande flaskhals i förvaltningen.
En del har gjorts från politiskt håll för att underlätta, men det finns ganska mycket kvar att göra om man vill förenkla det hållbara brukandet av viltet.

Valrörelsen är i full gång och de politiska utspelen, även på jaktområdet, är talrika.
En del är bra – andra mindre genomtänka.
Svenska Jägareförbundet kommer att fortsätta försvara den svenska jaktmodellen och driva på för att vårt brukande av viltet ska ha en lång och ljus framtid. Inte bara nästa mandatperiod.

Mikael Samuelsson
Förste vice ordförande Svenska Jägareförbundet

Förbundsledare i Svensk Jakt nr 7/2026