Efter att Naturvårdsverket föreslagit att återinföra jakt på björktrast har det förekommit en livlig debatt på sociala medier. Ämnet är intressant utifrån en principiell synvinkel.
– Tyvärr blir sådana diskussioner styrda av känslor och därför högljudda. Om man ska diskutera jakttider behöver frågan lyftas till ett helhetsperspektiv där fakta utgör grunden, säger Anders Nilsson, riksjaktvårdskonsulent.
Jakt på björktrast har varit ett naturligt inslag i jakttabellen ända fram till förra översynen av jakttider, vilka trädde i kraft 2021. Då togs arten bort. Och fram till den dagen brydde sig knappt någon utanför jägarkollektivet om att man fick jaga fågeln.
– Man ska känna till att det är relativt få jägare som skulle jaga björktrastar. År 2018 sköts cirka 600 stycken. Fågeln ger ganska lite kött, men den är god, säger Anders Nilsson.
Och just att den inte ger lika mycket kött som exempelvis en tjäder har varit ett av argumenten som framförts mot jakt. Men använder man skaldjur som exempel så framträder orimligheten i argumentet.
– Vi slutar ju inte äta räkor för att humrar är större, säger Anders Nilsson.
Björktrasten är en vanlig fågelart i Sverige. Man beräknar att det finns cirka 590 000 häckande par. Dessa lägger mellan tre och sju ägg. Under 1900-talet växte stammen i storlek, men har därefter minskat något i antal.
Artdatabanken har, eftersom den minskar i antal, placerat in fågeln som Nära sårbar i Rödlistan.
– Precis som många andra fågelarter finns det för björktrasten årligen en stor naturlig dödlighet. Denna dödlighet orsakas av sjukdomar, rovdjur, svält och likande saker. Det dör årligen ungefär lika många björktrastar som det fanns innan häckningen. I Sverige runt 1,2 miljon stycken.
De sista åren, innan björktrasten togs bort från jakttabellen sköts, drygt 600 fåglar per år. Dödlighet av jakt stod för cirka 0,05 procent.
– Fakta visar att jakten inte påverkar stammens storlek. Förändringarna styrs av helt andra saker, säger Anders Nilsson.
Han utvecklar sitt resonemang med att ta upp älgen som exempel. Stammen är till antalen bara fjärdedel så stor och är också den på väg att rödlistas. En avgörande skillnad är att jakten styr älgstammens storlek. Med samma logik skulle jakt på älg tas bort.
– Beslut som rör viltförvaltning måste utgå ifrån fakta. Känslobaserade åsikter gör det omöjligt att skapa ett system som är konsekvent. Det är också därför vi anser att Rödlistan inte ska användas vid översyn av jakttider. Den mäter förändringar i stammars storlek. Detta är viktiga fakta. Men den är oftast ovidkommande när man pratar jakttider.
– Det är regeringen i slutänden som bestämmer jakttiderna. För mig är det självklart att vi ska kunna jaga björktrast. Vill någon jägare tillaga ett par björktrastar, så är väl detta fantastiskt. Det påverkar inte stammen utan är ett klokt tillvaratagande av en förnybar resurs, säger Anders Nilsson.
|
Svenska Jägareförbundets syn på jakttider
Jakttider ska regleras utifrån biologiska jakttidsramar. Dessa ramar grundas på när jakt inte märkbart påverkar föryngring eller överlevnad hos unga djur som förlorar sina föräldradjur eller när jakt bör undvikas på grund av brunstperioder eller andra omständigheter. Jakttidsramarna anger de yttre gränserna för när varje art kan jagas. Av etiska skäl kan jakten begränsas och hållas kortare än vad de biologiska ramarna anger. Skyddsjakt på arter som kan regleras med vanlig jakt bör bara tillåtas när alla andra möjligheter att lösa problemen är uttömda eller när risken för stora skador är uppenbar. Svenska Jägareförbundet anser att det är bra med långa jakttider. Det innebär att jakten kan ske under lugna former och utspritt över tiden, vilket stör viltet mindre.
|