Detta visas i en ny nationell forskningsrapport från Naturvårdsverket: Djur och natur i förändring – svenska folkets attityder till natur, vilda djur och naturförvaltning (2004–2025).
Intresset hos svenska folket för naturen är fortsatt högt. De flesta svenskarna vill ut i skog och mark, och fler än tidigare beskriver sig som mycket naturintresserade. Förtroendet för jägare är generellt högt, och jakt uppfattas sällan som ett hinder för friluftsliv.

– Detta är förstås positivt, samtidigt som jakten är beroende av samhällets acceptans, bedrivs den som ett nyttjande knutet till äganderätten, säger Anders Nilsson, riksjaktvårdskonsulent på Svenska Jägareförbundet. Förbundet har alltid stått upp för att naturen räcker för alla, såväl rörligt friluftsliv som äganderättsligt brukande. Resultaten visar att denna respekt för varandras intressen är stabil, fortsätter Anders Nilsson.

Starkt stöd

Attityderna till jakt är i huvudsak positiva eller accepterande, men stödet varierar beroende på motiv. Jakt för kött, viltförvaltning och skydd har det starkaste stödet och betraktas som både legitim och samhällsnyttig. I 2025 års undersökning uppgav hela 87 procent att de stödjer jakt för kött och förvaltning – det mest entydiga stödet av alla motiv.
Jakt som kombinerar avkoppling med att ta tillvara köttet har också ett brett stöd. Dock har den renodlade nöjes- och avkopplingsaspekten inom jakt blivit mer ifrågasatt.
Trots dessa skillnader är förtroendet för jägare generellt högt, och jakt uppfattas sällan som ett hinder för friluftsliv, enligt forskningsrapporten.

Stabila jaktvanor över två decennier

Jaktens utbredning i svenska hushåll har varit stabil under de senaste 20 åren. Ungefär var tionde hushåll uppger att någon jagar, och variationerna mellan åren är små – vanligtvis mellan 9 och 13 procent. Denna stabilitet tyder enligt rapporten på att jakt är en aktivitet som bygger på långsiktig kunskap, etablerade nätverk och sociala strukturer som inte förändras snabbt.

Tydliga regionala skillnader

Sverige uppvisar stora geografiska skillnader i hur naturbaserade aktiviteter som jakt och fiske utövas. De fyra nordligaste länen som ingick i undersökningen – Västerbotten, Jämtland, Gävleborg och Dalarna – avviker tydligt från riksgenomsnittet. Här är jakt betydligt vanligare än i övriga landet.
I Jämtland och Västerbotten jagar någon i nästan 30 procent av hushållen, vilket är tre gånger så många som i riket som helhet. Förklaringen ligger i en kombination av god tillgång på vilt, stora jaktbara arealer, gles bebyggelse och starka traditioner som går långt tillbaka i tiden. I södra Sverige är jakt däremot mer koncentrerad till en mindre andel hushåll.

Viltköttets växande betydelse

Tillgången till viltkött spelar en central roll i hur människor värderar jakt. Nästan hälften av de svarande 2025 anser att det är viktigt eller mycket viktigt att kunna köpa viltkött i butik eller gårdsbutik. Fyra av tio tycker att det är viktigt att kunna äta viltkött generellt, beställa det på restaurang eller köpa det direkt från en jägare.
Synen på viltkött har varit stabil det senaste decenniet, men en svag trend mellan 2014 och 2025 visar att möjligheten att dela viltkött blivit något viktigare. Fler än tidigare ser ett värde i att kunna ge bort eller dela viltkött, samtidigt som färre anser att det är oviktigt. Detta tyder enligt rapporten på att viltkött i allt högre grad förknippas med gemenskap, omtanke och sociala värden – något man gärna delar snarare än enbart konsumerar själv.

– Delar av förändringen går troligen att finna i en minskande älgstam parallellt med en ökande vildsvinspopulation. Vi har fortsatt ett överreglerat sätt att hantera vildsvinskött jämfört med andra arter och det finns fler regellättnader att göra. Vi ser detta som en signal om att önskan finns men begränsas. Här borde beslutsfattarna vara lyhörda då det samtidigt finns en bred samsyn i behovet av att reglera vildsvinsstammen, säger Anders Nilsson.

Förändrade rädslor för vilda djur

En av de tydligaste trenderna gäller rädslan för vilda djur. Sedan 2004 har oron för stora rovdjur minskat, särskilt för björn, lodjur och järv. Däremot har vildsvinen seglat upp som det djur som oroar allt fler. De vanligaste skälen handlar om osäkerhet kring hur djuret kan reagera, rädsla för att bli skadad, osäkerhet kring hur man själv ska agera.
I norr är björnen det djur som väcker mest oro medan det i söder är vildsvinen som dominerar.

Rovdjuren – en fråga som fortsätter att dela landet

Synen på rovdjur varierar kraftigt mellan arter, björn, lodjur och kungsörn har högst acceptans. Järv accepteras också brett, men väcker fler neutrala svar medan varg inte helt otippat fortsatt är den mest omstridda arten.
Ett återkommande mönster är att människor som lever nära rovdjur är mer kritiska till dem än de som bor utan närvaron. I rovdjurslän syns dessutom en tydlig villkorad acceptans: man accepterar rovdjur nära bostäder – men bara om skadorna hålls nere och förvaltningen är aktiv.

– Detta är inte så förvånande och väl känt sedan tidigare. De flesta vill nog ha björnar i vår natur men få vill möta en i tunnan när man ska ut med soppåsen. Debatten blir ofta för polariserad. En förutsägbar förvaltning av rovdjuren vid sidan av övrigt vilt minskar dessa konfliktytor. Det skapar rådighet för dem som berörs helt enkelt, säger Anders Nilsson.

Bär, svamp och jakt – traditioner som håller i sig

När det gäller hur svenskarna använder naturens resurser är mycket sig likt, enligt undersökningen. Bär- och svampplockning är fortsatt de vanligaste aktiviteterna. Traditionen att nyttja naturresurser via jakt är stabil och vanligare i norra Sverige medan fiske däremot har minskat tydligt sedan 2004.